dagen idag känns inte lika tung som igår.
men den kommer bli tyngre, jag vet det.

Jag har inte riktigt fattat det ordentligt än. eller jag vill inte acceptera det. jag vill inte accpetera att hon är död och borta för alltid. mormor tog det kanska väl ändå, men det tär ju på henne med.
Jag kunde inte somna i går, jag bara låg och tänkte. sen när jag verkligen kom på att det var min moster som dött, att det var henne jag aldrig skulle få se mer. då bar forsade tårarna ner. jag låg där ett bra tag, fast sen måste jag ha somnat för jag vaknade av att mollyhunden kom och slickade mig i ansiktet.

Louise , Tommy och Tina kom förbi en sväng nyss. de syns på oss alla, vi är helt knäckta. det är tur att vi har varann, annars vet jag inte vart jag ska ta vägen.
vi ska ses i kväll, allihopa. på middag nere i strömmen hos jan och lena.

fan jag vill verkligen inte att det här ska hända, inte nu.
fast det är väl som pappa säger
det finns inte ett bra tillfälle för döden.

saknar dig moster
glömmer dig aldrig
aldrig <3


det känns tufft nu