nu har jag hållit på att skriva det här inlägget i snart en timme, och inte kommit någon vart.
sitter i min säng och pratar med frida och thina på msn. det är ganska vanligt att jag gör det.
idag har jag åkt skridskor med bror och jason och sen varit på kalas i enviken hos kusin som fyllde 9 år ! fan vad stora alla blir. Matilda var inte hemma, så jag ska kissa i hennes säng. Jag har även köpt en tandborste idag, jag gillar att köpa tandborstar, speciellt med motiv på  (:

nu till rubriken
Jag tror jag har varit död och sett allt igenom ett töcken sen 28 november, eller nej, den 29 november, för klockan var över tolv. Det var den kvällen jag dog. Jag dog av lycka. En av mina drömmar gick då i uppfyllelse, eller flera. för de första så spöade leksand mora på borta plan och för det andra fick jag träffa min idol.
De orden som Frida sa ekar fortfarande i mitt huvud och jag får ont i magen av det.
"IDA! där är eddie !" 
Jag var som i extas och såg allting i ett töcken, på samma gång. jag trodde allt var en dröm och det inte hände. det var det jag hade väntat efter så länge. det hände och jag trodde inte det var sant. jag träffade eddie läck
ett under att jag kunde stå på benen efter att ha pratat med honom. jag var helt darrig och skakig.
Jag vet inte vad jag fick allt mod i från, det var ungefär som om jag hade druckit eller nått. För jag hade mod till att fråga oliver om han "bjöd på en bild". Men jag var för speedad för att säga till eddie att han spelat som en gud.