hej. jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget. på ett sätt känns det som att allt är fel just nu. jag vill inte att mitt gymnasium ska vara i rättvik, jag vill inte bo i linghed, jag vill inte vara 16. Jag vill att mitt gymnasium ska ligga i leksand, jag vill bo i leksand, med mina föräldrar, jag vill vara 18 och ha körkort och egen lägenhet = leksand.

Allt som jag vill ha i stället för det jag har nu, det har att göra med hockeyn och leksand. jag blir förvånad av mig själv för det som händer med mig. jag har inte varit på hockey på ett bra tag, och varje gång VARJE gång jag hör reklam för leksands hemma matcher på radion så håller jag på att börja gråta. jag saknar hockeyn så otroligt mycket.
det går inte att beskriva känslan att stå där i klacken, man kopplar bort alla andra känslor och bara koncentrerar sig på hockeyn som pågår framför en.
får jag inte gå på hockey snart så vet jag inte vart jag ska ta vägen.  jag blir så rastlös när jag vet att det är hockey i leksand och jag inte är där !

utan frida vet jag inte vad jag skulle gjort. helkvällen i november var absolut det bästa jag varit med om. och om jag inte haft frida så hade det aldrig hänt så mycket i mitt s.k "hockeyliv" . utan thina hade jag adlrig fått så mycket info om laget och spelarna. det är verkligen skönt att ha någon att prata hockey med och inte prata om någonting annat än hockey på msn och sms. utan sandra hade jag nog aldrig kommit på så många hockey matcher som jag gjort i mina dagar.
och utan min bror hade jag aldrig börjat heja på leksand <3

mitt beroende

nu blev det här inlägget väldigt depp. okejjj!

/ihda