Ida Kristina Maria Andersson, ett långt och fullständigt namn som tillhör mig :) Jag är 18 år men fyller 19 snart, om siså där ett halvår, 13 Juli ;). Jag går sista året på Stiernhööksgymnasiet i Rättvik på Naturbrukslinjen med inriktning Djurvård. På veckorna bor jag i en liten stuga med fyra sängar, en kokvrå och två slitna soffor på ett ställe som heter Golfbyn, Rättvik. Men, det käraste jag vet och alltid vetat sen jag ut kom, det är att hemma är bäst. Hemma, det är den lilla byn med 700 invånare, där bandyguden är störst och möbelaffären tjänar mest. 3,6 mil utanför Falun, där ligger Linghed, Dalarna, Sweden.

Jag skulle nog beskriva mig själv som en rätt glad och positiv tjej. Frågar du min närmsta vänner så skulle de nog svara någonting i stil med "Störd, dum i huvudet eller idiot." Och det är nog lite så jag är, lite knäpp och galen. Men jag hatar att vara seriös när man faktiskt inte behöver vara det. Hur skönt är det inte att bara flumma runt, vara sig själv och faktiskt visa ens rätta jag på en gång. Det kanske inte fungerar så bra alla gånger, men värt ett försök. Annars är jag rätt hetsig faktiskt, hetsar upp mig över saker i onödan, hinner enligt mig själv aldrig med saker och stressar som fan så jag får magkatarr. Men på något sätt så tycks mina vänner gilla mig i vilket fall.

Vänner ja, det är bland det bästa jag har. Jag har nog den förmågan, att skaffa vänner, bra vänner dessutom. Den förmågan är rätt bra att ha. Sport, litteratur och djur är någonting som intresserar mig. Uppväxt på skridskor, med en glödande penna i handen och en mjuksräv under armen, där har du mig. Hockey i Leksand, Bandy i Sandviken, OS, VM, skidskytte, you name it. Hockeyn är ett sätt för mig att slappna av, skita i att jag faktiskt måste råplugga och bara stå där på Norra ståplats med bra vänner, bra sport och härlig gemenskaphet som inte går att beskriva. Jag gillar också att skriva, det bara kommer liksom, rinner ner i fingrarna och på papper. En bra novell, text eller ett julrim, det får mitt skinn att knottra sig. Djuren har alltid haft en stor roll, just nu springer en mesig schillerstövare med hypokondriska symtom runt hemma i Linghed och två undulater sitter och kvittrar i kapp med varandra i en bur på mitt rum. De uppskattar liksom så mycket, de blir lika glada efter din fråvaro på 5 minuter som de blir vid 55 minuter.
Det finns så mycket mer att säga, men de kommer ju sen. Hoppas detta intresserar dig hittills. / ikma



blå leksandströja #11 <3