Jag har suttit med en blank sida länge nu. Försöker fundera ut vilket som är mitt favoritminne och hittills har jag kommit fram till ;

Varenda gång jag befinner mig på den plats man kan kalla mitt tredje hem så skapar jag och de otroligt underbara människorna vid min sida nya minnen. Som första gången vi undrade vem den nya gallerungen var, en lång gestalt med 3 på ryggen, eller den gången jag och Sandra blev lämnade ensamma i klacken eftersom vi endast var 17 år fyllda och inte kom in i baren, eller den gången jag hittade en tjuga på golvet på damtoan, eller den gången vi skulle gå på toa men störtade ut därifrån pga asgarv, eller alla de gånger vi stört oss på en idiot i klacken, eller alla de gånger vi ramlat av glädje vid ett 3-2 mål eller alla dessa derbyn eller...

Jag kan hålla på så här hela natten. Det jag försöker komma fram till är att varje gång vi går in genom dörren till Tegera Arena så registreras det som ett av mina lyckosrus, eftersom det är det bästa jag vet. Att vara klädd i blått och vitt och inte göra någonting annat än att visa kärleken till sitt lag, det är det som är värt att minnas.