På mage, på en filt, under solen i tunna kläder helt uppslukad och inkastad i Hogwardsvärlden. Det var oftast så mina föräldrar fann mig förra sommaren. Jag började läsa första boken i 8an, sen tröttnade jag lite eftersom jag inte riktigt kom någonstans. Klarar inte av att läsa när det är en massa oväsen omkring mig. Men där på gräsmattan i Hyn, i skogen och i tystnaden låg jag och läste kapitel efter kapitel. Det är någonting magiskt med HP-böckerna, kan man verkligen säga, haha. Kommer ihåg när jag förflyttat mig från gräsmattan till grillboden pga piskande regndroppar och var mitt under delen där Harry och Dumbledore.. åh skitsamma. Det hissades i alla fall ner en spindel mellan mina ögon och boken. Jag trodde jag skulle dö då, att inte mamma skrattade ihjäl sig då är ett under. J.K Rowling vet i alla fall hur man trollbinder läsare. Den förmågan vill jag också ha..