Dag 24 ; ett ögonblick. det är alldeles vindstilla, du hör bara ljudet av dina egna andetag. De låter så högt att du nästan tror att de är vinden som susar i alla fall, fast bladen är helt stilla. Hängandes över din axel vilar en dyrbar ägodel. Du måste vara tyst nu, inga häftiga rörelser. Sakta, sakta tar du tag i objektivet och huset, för de mot ögat och precis när rådjuret får syn på dig, då trycker du av. Perfekt! Rådjuret hoppar iväg in mot skogen och du går mot bilen, mycket nöjd med en fin bild på lager. Vilket ögonblick..