Ibland svävar du, du svävar högst uppe på en heliumballong som någon tappat. Högre och högre, upp upp upp! Till slut är du så högt upp att allt bara är en dimma, så dimmigt att du inte utskiljer vad som är vad och glömmer bort det som faktiskt inte var så viktigt för stunden. Sen bara ett stenkast och du landat platt på marken, nere i skiten. Ballongen ligger över dig och är så tung på dina axlar att du knappt kan andas. Men ingen idé att faktiskt ligga där nere och kravla, försök att ta dig upp. Där, ser du ett ljus? Ser du vänner, skratt och minnen? Dom finns där, det gäller bara att tvätta bort smutsen och leta fram ditt unika leende. Men grina lite först, så känns de bättre.

Känslor suger, big time. Men utan hjärta är vi maskiner.