Nyplockade små små själar pryder köksbordet, vardagsrumshyllan och toalettfönstret. Mest för att sprida vårens magi över hela huset, så att ingen missar den. Sen när det börjar bli sådär mitten av Juni, skolavslutningar och studentfirande är förbi och sommarlovsspringet är i farten igen, det är då du glömmer bort de små levande kronbladen, de finns ju ändå kvar där. 

När sommaren blåst förbi, eller för det mesta regnat, för visst har den en konstig tendens att göra det, och bladen färgas gula, orangea och röda, det är plötsligt då du märker hur tomt det är på köksbordet, vardagsrumshyllan och i toalettfönstret och att allt har en doft utav.. tallbarr. 

Det var liksom någonting jag tänkte på idag när jag kom hem, hem till kära Lingvägen. Det stod en liten, mer grön än färgfull bukett med små vårblommor på bordet i vardagsrummet. Försommaren uppskattas, den som vi aldrig trodde skulle komma tillbaka igen. Snart blommar allt, till och med du. 

Kände lite.. you don't now what you've got until you missing it alot, även om det inte alltid handlar om liljekonvaljer, vitsippor eller smörblommor. 

Utmanade Frida lite nyss. Fick idén när jag satt och läste igenom min blogg under 2009, då jag ALLTID lyssnade på Markus Krunegård. Så, varför inte försöka att döpa varje inlägg i en månad till en text ur en Markus Krunegård-låt, som helst ska ha med inlägget att göra. Kommer det att hålla? Återstår att se :)
Rubriken idag kommer från: Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp.