Hej. Det var ett tag sen nu.
Jag är fortfarande samma Ida. Kanske lite mognare, lite tröttare och lite slitnare. Vem vet? Knappt jag själv längre. Nej, jag är inte sliten. Men trött. Så in i helvete trött. Och har huvudvärk, huvudvärk from hell.

Jag bor i Karlstad för tillfället också. Smaka på det. Karlstad. Karls stad. Värmland. WERMLAND FOREVER. 
Och jag går i skolan, jag går på universitet. När jag tänker på ordet får jag alltid en liten norrländsk touch på uttalet. Univershiteeet, ungefär. Jag saknar norrland. Även om jag bara varit där en gång. Eller vad räknas till Norrland. Folk säger, folk som inte fattar någoting och tror att Norrland är norr om Dalälven och att mjölken kommer från affären, att jag är från Norrland. Det är jag inte. I Norrland säger de inte Ä eller gnäller lite. De sätter inte upp L:et i gommen. De imiterar varken Gunde eller Mora-Nisse. De kanske imiterar kallstart på Yamahan, det är fortfarande oklart. 

Jag är från Dalarna. Du vet, Sveriges hjärta. Midsommaraftons ursprung och Dalahästens hem. 

så det så. 

/en tjej med en hemlängtan hon inte fanns